Fågelsalen — Maria Luostarinen

Och på vilket sätt tänker du söka efter det som du inte alls vet vad det är?
Ur Gå vilse. En fälthandbok av Rebecca Solnit

Utställningens titel FÅGELSALEN är även namnet på en av museets salar. Bollnäs museum kom till år 1929 för att husera godsägaren Arthur Liljedahls unika samling av fåglar och fågelbon, herbarier, flora och fauna. I Maria Luostarinens utställning visas nya och äldre verk i dialog med Arthur Liljedahls samlingar. Museets och konsthallens historia binds tillfälligt ihop med konstnärens, till en poetisk väv av olika tidslager och berättelser om samlande och vår relation till naturen och det heliga.

På konstnärens fars sida finns den polske upptäckaren och geologen Paweł Edmund Strzelecki, på moderns sida mormor Inez Nordlindh från Söderhamn, som var stumfilmspianist och brukade vandra i Hälsinglands skogar. Människan är till sitt väsen en sökare; hon är ständigt på väg, men vet kanske inte riktigt vad hon är ute efter och måste inte heller veta det. Hon vet bara att hon måste fortsätta söka.

Inspiration kommer även från litterära källor, såsom Kanelbutikerna av Bruno Schultz, där en far förlorar sig i samlandet av fågelägg som kläcks och fyller en hel vindsvåning med fåglar. Men även ur fabler om fåglar som budbärare, som Farid ad-din Attars lärodikt Manteq al-Tayr ("Fåglarnas tal") om en färd genom sju dalgångar där den ena fågeln efter den andra överger sitt sökande. Till sist återstår bara trettio fåglar, som når fram till insikten om att de själva bär på det gudomliga i sina hjärtan.

To cross the valleys, to force a passage through the virgin forests, which seem to exhale the inspiring atmosphere of the fresh created earth, – to survey there the riches of vegetation and the boundless magnificence of nature, – to observe how each hill – each valley, varies in character – how each trunk, branch, leaf and flower has its own peculiar beauty of form and colour,– to examine and to contemplate all this, so strikes the mind with admiration of terrestrial wonders, as to cause it involuntary to rebound towards its Creator.
– Paweł Edmund Strzelecki

För Paweł Edmund ledde upptäcktsresandet till en vördnadsfull hållning till skapelsen och en glimt av det gudomliga i tillvaron. Men människans sökande och samlande har genom tiderna också haft en baksida, där man medvetet eller omedvetet försökt kontrollera och härska över naturen för egen vinning. Vilka tankar uppstår medan samlandet pågår, vad händer när vi människor i samlariver blir förundrade och hänförda, och vad sker när naturen inte längre betraktas med vördnad? Vad ville personer som Arthur Liljedahl och Paweł Edmund Strzelecki med sitt utforskande och samlande? Hur är det i vår tid? Kanske bär alla människor på en inre upptäckarlust och ett uppdrag att fullfölja?

Här finns inga färdiga svar. Utställningen omfamnar istället det fragmentariska och ofärdiga, och blir till en scen där personer och tidsperioder får mötas, för att sedan skingras på nytt. Med de olika verken undersöker Maria Luostarinen viljan att ge sig ut i det okända och det ovissa, terra incognita. Att ana en tröskel, en riktning och en dörr på glänt till något större. Kanske skymtar bortom FÅGELSALEN en hel “fågelkatedral” ute i det fria, där vingförsedda varelser, såväl jordiska som himmelska, kan flyga fritt.

T.v.: Luftvarelserna, broderi på linne, 2025; I mitten: Fritiof Strandberg, Sakrament, olja på duk, 1975 (Inlån från museet)

”Vid ett tidigare besök i år i Museets samlingar, fäste jag mig särskilt vid en målning av Fritiof Strandberg, den stod då på högkant.

När jag nu ser baksidan av målningen, att den bär titeln Sakrament och får höra att konstnären sökte efter efter ett dimlikt ljus blir målningen som en levande del i dialog med min utställning.”

Grundstenen, akvarell, 2025

Dalgångarna, akvarell, 2025

Skogen som lyssnar, textil installation, broderi, 2022

Mantel eller svepklädnad, sammanfogade delar av textil med broderi.

Titeln tar sin inspiration från en teckning av Hieronymus Bosch från 1500 -talet; Skogen som lyssnar och marken som ser, där två öron står vid vardera sida av ett träd. Skogen lyssnar och jag lyssnar till skogen. Verket är samtidigt en del av en längre skapandeprocess, en ’fågelkatedral ’ i tillblivelse. I stort vill jag ge en ingång till det poetiska och heliga i tillvaron. Att stiga in och bli osynlig under granens kappa. Att med vördnad lyssna på trädens uråldriga språk. Jag har försökt hitta ett ord för rituell klädsel, tänker att manteln har en så lång historia och att den återkommer i konst och litteratur. Skogen som lyssnar , en installation utifrån mina upplevelser i och av skogen. Skapades för och visades som- maren 2022 i grupputställningen Mitten av skogen, Kulturvagnen i Småland, kultur -vagnen.se

Owph, akvarell, 2025

Utgår ifrån en oval målad i vattenfärg, hittad i min mammas dödsbo. Ovalen var en teckningsövning hon gjort i skolan, innan hon gradvis förlorade synen och blev blind. Efter 12 års ålder kunde hon inte längre se sitt eget ansikte och aldrig senare i livet sina barns.

Med mammas målning som utgångspunkt, har jag arbetat vidare och upprepat formen i olika nyanser, som en daglig bön. Ovalen kan tänkas representera en nollpunkt, en ingång eller en utgång, och blir till något allmänmänskligt för betraktaren att kontemplera över. Hängt i ansiktshöjd, blir det som att stå inför ett ansikte vi ännu inte känner, tydligt men samtidigt dolt.

Roten till det hebreiska ordet Owph betyder just att hölja, täcka över och att flyga, eller bevingade, flygande djur. Ver- ket är en del i ett större arbete, kring det som finns innanför, bakom och bortom, om att beskydda och dölja, svepas om eller med.

T.h.: Herbarium, inlån från Bollnäs biologiska museum

Luft är och ljus, ljuslåda med citat av Gunnar Björling, 1994

Läkeväxterna, under apostlarnas fötter, akvarell, 2025

Inspiration till Läkeväxterna, under apostlarnas fötter , har hämtats från skriften Medeltida träskulptur från Bollnäs kyrka , där det beskrivs hur Inga Björkman -Berglund i en seminarieuppsats noga studerat de örter som växer under apostlarnas fötter, på den stora altartavlan.

Under sommaren har jag hittat och plockat en del av läkeväxterna på väg till min ateljé, såsom Nejlikrot (Simon), bot mot feber och svårläkta sår, Tusensköna (Tomas) mot ögonbesvär, eller Lychnis coronaria, Purpurklätt (Matteus) mot bl.a. tandbesvär.

En lång process av betraktande, målande och långsamma stygn. Det väcker tankar bakåt i tiden till klosterträdgårdens medicinalörter, om större sammanhang och inser under arbetet att jag knyter an till vår tids “växtblindhet, - avsaknad av förståelse för växters betydelse för livet på jorden ” och insikten om värdet av växtmedvetenhet.

Skärmavbild 2025-12-13 kl. 14.18.09.png

Läkeväxterna, under apostlarnas fötter, broderi, 2025

Fana, broderi, applikation på linne, 2024

Verket samlar flera parallella historier. En kontemplativ fana för den inre vägen, för konstnärens icke linjära och på- gående process. Den berättar även om den yttre föränderliga vägen och om min historia bakåt, om förfäder, om Pavel Edmund Strzelecki (1797 -1873) polsk geolog och upptäcktsresande, som följde sin egen väg. Verket kan också läsas som just en fana, en manifestation för konsten som förenande och universell, att konstnärer behöver hålla samman i vår tid av söndrande demokrati.