En flicka som håller på att få sina konturer utsuddade av regn söker sin hand mot betraktaren. Ansiktet och huvudet är snart borta och hennes kjols rödhet börjar luckras upp av fukt. Handen som vädjar mot verkligheten är det enda på flickan som inte berörts av regnets utsuddande effekt, handen har, tvärtom, blivit skarp, mörk och stark. Bredvid flickan står en mycket mindre gestalt, förklädd i buskage, men avslöjad av ett par lila ben och ett par små skor. Den lilla personen håller i två eldfacklor som riktas mot den större flickans kjolfåll.
Det är ett obehagligt scenario som målas upp i Maria Luostarinens akvarell från bildserien Simple Secrets, även om det på samma gång finns en stark värme i motivet. Det obehagliga vägs upp av något mycket bekant i bilden. - Kanske det faktum att flickan tycks påminna om den flicka som Carl Larsson målade (och som för många nästan blivit en symbol för den kände målaren). Larssons flicka som oskyldigt och stolt poserar på allt ifrån kakburkar till skrivböcker och vykort har i Luostarinens akvarell antagit ett helt nytt uttryck och ur detta växer en rad spännande tankar och personliga referenser fram. Alla de olika aspekterna av bilden -detaljerna, händelseförloppet, vemodigheten, styrkan, mötet med det man känner igen- allt detta bidrar till en känsla av drömlikhet som tycks vara återkommande i Luostarinens verk och framför allt i hennes kommande utställning på Konstnärshuset. Att betrakta dessa bilder är som att kliva in i en fantasi där logiken tagit ett steg åt sidan till förmån för betraktarens
egna referenser och fria tolkningar. Konstnären presenterar sitt verk och tar sen ett steg åt sidan. Det hela är mycket spännande.
Om kopplingen till Larssons flicka är en slump eller inte är något som kanske kan komma att få sitt svar i Maria Luostarinens utställning på Konstnärshusets Grafikgalleri. I utställningen kommer hon nämligen, utöver sina akvareller, också föra in en stol som tidigare tillhört Carl Larsson. Kopplingen till Larsson kommer sig av en rad märkliga sammanträffanden då hon gång på gång tycks stöta på honom i sitt konstnärskap. Genom att nu medvetet bjuda in Carl Larsson, in i utställningen, hoppas Luostarinen kunna föra samman en cirkel av slumpmässiga möten samt se om hans ande ännu lever kvar i Konstnärshuset? Finns spåren av den kände målaren kvar och hur kommer citerandet av hans motiv i Luostarinens verk att uppfattas? Frågorna grundar sig i ett intresse för reproduktion och vad som händer med bilder när de återanvänds i allt för stor utsträckning.
Maria Luostarinen är utbildad på Konstfack (MFA) bor och verkar i Stockholm.